Känslor

När jag hör den här låten tänker jag alltid på min pappa. Han tänkte, drömde, ville och framför allt skulle så mycket, men likförbannad blev det aldrig så. När man är liten förstår man inte och det sätter sina spår. Det sätter djupa spår. Jag minns många tillfällen, men speciellt en gång. Jag kan ha varit runt tre eller fyra. Jag hade fått ett choklad av min mamma, det var typ Sport Mellanmål eller vad det hette. Jag tyckte väldigt mycket om det, men vi skulle ju träffa pappa den dagen, så jag ville ge det till honom. Det var vinter och kallt och jag och min syster gick ut och ställde oss på gatan och väntade. Och väntade. Men ingen kom. Mamma ropade efter 10 minuter att vi skulle komma in, men vi vägrade. Pappa skulle ju komma snart, han var ju bara lite sen. Efter en timme i snö och snålblåst insåg också vi att han inte skulle komma. Inte den här gången heller, fast han hade lovat. Vi gick in och vi var ledsna. Mamma tyckte att jag kunde äta upp chokladen, men jag ville inte. Jag var så ledsen, arg och besviken. Varför blev det aldrig som han sa? Tyvärr har det fått konsekvenser nu när jag är äldre. Jag kan vara väldigt, väldigt tålmodig, men tyvärr på fel sätt. Jag ger folk, som absolut inte är värda det, alldeles för många chanser. Kanske tänker jag i mitt undermedvetna "Jag väntar lite till, pappa kommer ju snart, han har ju lovat". Tills jag en vintereftermiddag inser att jag väntar förgäves och att han aldrig ska äta den där chokladen som jag av tillgivenhet ville ge honom.

Villkorslös kärlek, det vill och hoppas jag att jag ger till Rafa. Jag hoppas att han vet att jag står vid hans sida, vilka beslut han än tar. Att jag vill stötta honom i allt han gör. Även om han sviker mig, vill jag kunna förlåta. Han behöver inte göra något för att jag ska älska honom, han behöver bara vara sig själv. Och väljer han att lämna mig en dag, ja,då får jag acceptera det. Men så länge han vill stanna, vill jag stötta. Och framför allt vill jag ge min son villkorslös kärlek. Jag ska finnas där vad som än händer, vad han än gör. Om han ringer efter tio års bruten kontakt ska jag öppna min famn för honom. Han ska veta detta och känna sig trygg. Jag tror att om jag inte trycker på honom, då kommer han att stanna självmant. Men trycker man sig på någon, då går dom till slut. Allt som krävs är kärlek, men framför allt ömsesidig respekt.

Lite rörigt kanske?

Igår var en jobbig dag. Juju har en tillväxtperiod (tror jag iaf) just nu och var fruktansvärt gnällig. Ingenting jag gjorde hjälpte. Men jag är iaf lyckligt lottad för han sover hela nätter (dok inte i sin egen säng), så jag får ju sova iaf. Men saknar närheten med Rafa. Det blir så trångt i vår säng om vi ska sova alla tre (det går ju, men jag är så bekväm av mig och vill ha mitt utrymme) så han sover på soffan, stackarn. Dock tror jag han också vill ha sitt utrymme, för det är inte jag som skickar honom dit. I alla fall så skulle det vara mysigt att sova tillsammans någon gång snart. :) Men det är nog lite lathet från min sida också, för när jag säger att Juju sover hela nätter så är det sanning med modifikation. Han ammar en gång om natten också, men jag orkar inte vakna då, så jag bara ger honom bröstet och sover vidare. Är inte säker på att jag skulle kunna somna om om jag måste gå upp. Så ja, allt handlar ju om att prioritera. :D Just nu prioriterar jag nog min egen sömn, antar jag.

2 månader

Grattis mitt vackra, älskade barn på din tvåmånadersdag!


Återigen ser jag på Julian när han sover. Han är så underbar. Egentligen ska jag klippa hans naglar, för det känns som typ hela mitt ansikte och överkropp är full av rivmärken, men jag fastnar i ögonblicket. Han ler inte, han sover djupt. Han är så vacker, söt, bedårande, dyrbar, underbar, whatever. Jag vill vägleda honom genom livet med en hand lätt på hans huvud, inte hårt runt hans arm. Jag bara hoppas att jag kan.
I förrigår var vi hos Leo och Lis. Mamma skulle fira sin kompis som fyllde 50. När jag och Lis gick till kiosken för att handla så stod det några ungdomar där utanför som tydligen tyckte att jag hade fint hår (och undrade desutom om jag kunde svenska, men det är ju en annan historia). Kul ju, speciellt när det var tovigt och det blåste och regnade som fan. Men tror inte dom var ironiska faktiskt. :) Ja, fy fan. Har inte varit så blöt på länge ju. Mina byxor och skor var fortfarande blöta när vi skulle åka hem efter 8 timmar. På morgonen kommenterade jag något som jag inte minns med: Det är wonderful. (I vår familj blandar vi hej vilt). Då kontrar Rafa med: "Wonderful, nej. Bakfull". Och ja, det kan man ju lugnt säga. Han mådde inte så bra igår, haha. Jag drack såklart inget, även om min mamma säger att öl är bra för amningen. Ja, öl är mycket gott och det är säkert bra för amningen också (dom har ju kommit fram till nu att man kan bli as kalas utan att bebisen får några större mängder i mjölken), men jag vill veta till 100% att jag inte är påverkad och kan missbedöma situationer. Så länge mitt barn kan utsättas för fara om jag dricker, så håller jag mig helt enkelt nykter. Även om jag tycker att jag kan ta hand om honom trots alkohol, så kanske jag inte kan det just då. Och då är skadan redan skedd. Och jag skulle inte stå ut med att inte "kunna" ge tröst när jag egentligen behövs.

Om kärlek

Jo, My, visst var det kärlek. Men på barns vis, om du förstår hur jag menar. Och Leslie hade ju en massa problem med skolan och sådär, så det var ju inga "feta problem". :) Och nej, han är inte "min" Leslie längre, faktiskt. Har du träffat/sett honom på senaste? The gift of writing vill jag minnas att du också har. NU var det ju ett tag sen jag fick läsa din poesi, men... Jag sov innan när du skrev på MSN, så jag svarar här istället. Nej, BF var inte till Leslie. Och den heter BF för att jag skrev den i BF-korridoren på gymnasiet. Typ halva första versen skrev jag 99, mer som en dikt kanske. Sen hittade jag det och fortsatte, sådär 3-4 år efteråt. :-D Vi måste verkligen träffas någon gång snart igen. Och ja, fattar precis vad du menar med att skriva på "engelska". :-D Remember oan fing My, jo ar not älån. Pusspuss

*asgarvar*

Ni som inte redan vet hur absurd humor jag har kanske inte borde läsa det här (för att få en dålig bild av mig) :), men jag tycker det här är skitkul! Jag vet inte vem tjejen är, men jag hoppas hon ser det roliga i det hela. Och första kommentaren där "Skicka en brevbomb till alla Pierre i Åkersberga så har du garderat dig". *ROTFLOL!* Sånt här är alltid roligt.

Funderingar

Jag ligger och tittar på mitt sovande barn. så fantastiskt vackert. Och det är ingen dröm. Jag följer hans ansikte, studerar varje del. bit för bit tar jag in hans anletsdrag, för jag vill minnas. Om... När... Och det är nästan bara när han sover som jag kan studera honom så ingående. Han vill inte ha mitt ansikte så nära sitt när han är vaken. Mammas ansikte har han ju redan sett, han vill se världen! Och visst får han det. Jag tar chansen när han sover istället. Jag blir avbruten i mina funderingar av en liten hand som omedvetet smeker mig på hakan. Jag stryker hans mjuka kind och känner hur lycklig jag är. Och hans drömmande leende speglar min lycka. Tänk att det är jag som har äran att leva närmast dessa två underbara människor. Jag vill stryka även Rafa över kinden, men jag gör det inte. Jag låter honom sova i ro. Jag ser inte hans ansikte, men kanske drömmer han något vackert. Kanske ser han lika lugn och avslappnad ut som sitt barn? De är så vackra båda två. Så dyrbara. De hjälper mig att vara den jag vill vara, att göra det jag vill göra. Ibland spyr jag galla över dig Rafa, men det gör du nog också, så det jämnar väl ut sig. :) Jag älskar er båda två, så ofattbart mycket.

Om Leslie, haha

Nä, My, det kunde man aldrig tro när Les var 10, att han skulle bli så stor. Varje gång jag minns honom (jag minns ju honom fortfarande som "liten") så får jag ett stooort leende på läpparna. Fan vilken charmis! Jag ville ju till och med att mitt barn skulle heta Leslie, men så blev det ju inte. :-) Jag kommer ihåg när jag hällde en hel hink vatten över honom och han skulle ge igen. Så han gick och hämtade en hink vatten full med matrester och hällde över mig. Tur för honom att han sprang fortare än jag! :-) Och när han sa: "Får jag pussa dig?" "Ja, det är klart att du får", sa jag. "Men tänk om folk börjar reta oss då". Couldn't care less, Les. :-) Och jag minns att han i sin lilla värld trodde att engelska var typ lika obegripligt som Swahili, så han stod där och babblade på engelska och tyckte att han var superhemlig. "Seeendy, I know you are in love with me". Haha, så rätt han hade. En gång när vi var på disco så kom det fram en tjej till mig och sa: "Du, du vet din kompis, den svarta killen. Han är söt." "Jag vet", svarade jag. "Kan du försöka fixa ihop oss?" Jag vet inte vad jag gjorde för konstig grimas, men hon vände sig om och gick utan att vänta på svar eller säga något mera. Hmm... Och jag som är så snäll! Men han var ju sååå mysig! Och duktig på fotboll var han också. Det är nog första gången jag blev riktigt "kär" om man kan kalla det kärlek i den åldern. Fast det kan man väl, det är ju en sorts kärlek. Eller, jag var säkert kär innan också, men han har liksom fastnat. Hade jag varit lika gammal som jag är idag och han varit 10 igen, skulle jag bli kär i honom nu också. Då kanske ni förstår vilken sorts kärlek det var. Jag är bra på att använda det ordet fel. Och vem hade kunnat tro att den där urgulliga ungen skulle få problem några år senare? Usch, känner att jag är helt lyrisk, men ja. Han är liksom så karismatisk. NU ska jag sluta prata om honom, annars kanske folk tror att jag är obsessed. *blinkar lite oskylldigt* Men måste ju säga att den här stora Leslie är inte alls lika gullig som den lilla, haha.


Feber
Ännu en video

Det är min blogg! "Jag sjunger(skriver)vad jag vill!"

Attention: Rafael :-)

I'll stand by you and You're still the one

Söta Leslie

Uppträder i Sofielund 14 år gammal. Om jag räknar rätt måste det vara 5 år sen nu. :-)

Musik och minnen

Det här är låten Diana, den är så gullig, hehe. Sen måste jag ju bara få skriva om Eric claptons Wonderful tonight. Den påminner mig så mycket om Gran Canaria och William, Antonio, Juan och allt vad dom hette. :-) Jag hade urtrist på den resan, mådde verkligen bajs, spenderade dagarna på hotellrummet för att jag inte kunde gå ut i värmen. Spenderade kvällarna med att må illa. Men dom kvällar jag mådde bra spenderade jag i baren., enbart cola såklart! Största delen av resan var skit för mig, men på något sätt är det bara dessa lyckade kvällar jag minns. Jag vill tillbaka dit! Ja, i fantasin kanske, men jag vet ju att jag egentligen inte vill. jaja, sen har vi I wanna stand with you on a mountain till Rafa och Julian. Vinner över alla söta killar på Gran canaria!

Bild...

Julian ligger på sin skötbäddHär ligger vi och har det mysigt när vi bytar/byter blöja. Har ingen aning om vad det heter, men vet att jag har fått nån kommentar nån gång om att jag säger fel. Så då tänkte jag att jag skriver inte det första jag tänkte at det heter, utan det andra. Och då tänkte jag på båda samtidigt. Dumt.

Söndag

... Är det väl idag? :-) Vi har spelat in några fler filmer på J och kommer att lägga upp fler filmer och bilder på Juju allt eftersom. Fråga om ni vill ha lösenordet.

Idag var det meningen att vi skulle åka till mina föräldrar, men vi orkade inte, hehe. Och igår fick jag någon slags magsjuka eller något, det var inte trevligt kan jag säga.

Föresten Jenny, om du går in på länken här så kan du välja MPG-filerna istället, så funkar det nog. Alla kan inte se det formatet som jag konverterade till. Hmm, kanske ska börja med bara MPG istället. Jag malar dig lösenordet.

Musik

Himlans vad jag var aktiv idag då. :-) Men jag vill ju bara dela med mig lite av min underbara ? musiksmak.


Den första låten vill jag tillägna Rafa. Eller egentligen inte, men jag lyssnade jämt på den innan när jag tyckte att han faktiskt kunde vara med mig istället för sååå lååångt borta. Det är För längre än för alltid, från filmen Svanprinsessan. Engelska versionen: Far longer than forever.

Sen har jag ju också en passion för gammal musik, så här kommer några favoriter!
Teenager in love, Cara Mia, Seven spanish angels och min storfavorit i den här lilla skaran: Take good care of my baby, en så underbar låt!

Dom här är till Julian, eller som jag vill och hoppas att han känner och kommer att känna hela livet: Spirit - Here I am och Spirit - This is where I belong.
Och bara för att filmen Spirit är så bra, så tar vi en låt till: Spirit - I will always return


Ja, det var lite musik det. Hade skrivit lite mer innan, men klantig som jag är så kollade jag på en av länkarna och sen bara avslutade Firefox så allt försvann. Stackars, stackars mig! :-)

Nu sitter (nej, ligger) Rafa och sjunger om elefanter som balanserar på spindeltrådar. *han ställer sigg upp, för som vi vet så gillar inte J att ligga* Han är iaf duktig, Rafa, och jag är nog en duktig lärare. Han kan även sjunga lilla "snygel" som han skrev en gång. Snart ska jag lära honom flera. Nej, dags att ha lite "family time". =)

Dikt

Fick en dikt av min syster som jag tyckte var så fin...


Att ett sånt litet liv kan ge så mycket hopp
Så mycket glädje
Att en människa,
Min syster kunde föda något så underbart
Foto efter foto för att fånga alla hans miner
Ett leende från lilla Julian och man smälter
Ett liv utan honom kunde man ju inte haft nu
Det e ju omöjligt
En ny liten medlem i vår familj
En skatt som e ovärderlig
Likaså hans skratt
Syrran du lyckades verkligen
Och jag e så himla stolt
Ni ska vara stolta över ert lilla mirakel
Moster här e stolt
Jag kommer alltid finnas här för er alla
Och älska er me hela mitt hjärta
Tveka aldrig att ringa om nåt e fel
Om min hjälp behövs
Älskar er! Puss

17/10-08 Julian



Jag tyckte det var en fin dikt, men tycker den är lite rolig på sina ställen:
"Att en människa,
Min syster kunde föda något så underbart"
Är det underbart att jag har fött en människa? Jaja, Rafa ser lite ut som en apa, men så vitt jag vet så är han människa. Eller är det underbart att en människa har fött en människa? Så brukar det väl bli, eller? Och:
"Syrran du lyckades verkligen"
Tack, tack. Men ensam var jag ju inte precis. Men sen skriver hon iofs "ni", så. Och om jag nu ska vara ärlig så var skapandet inte speciellt svårt, det var mest roligt.
Nej, stackars syrran, som jag sågar hennes dikt. Förlåt. Jag tyckte den var jättefin, men ibland börjar jag bara skratta åt saker som egentligen inte ska vara roliga. Undrar vad det är för fel på mig. Nåt är det iaf, det säger dom flesta.

Mina grabbar i badet

Film

Vi har spelat in en så söt Film på Juju (Fråga om lösen). :-)
Min underbara, urgulliga stolthet!

Idol

... Kollar jag inte på, men var ju tvungen att veta vad alla pratar om. Och jag förstår varför jag inte kollar. Dom är ju inte ens bra. Visst, en del av dom har fin scennärvaro och så men sjunga, njae... Men, ska inte kritisera något, antagligen därför jag inte kollar. Nu ska jag äta och sen sova.

Oj...

Vilket konstigt inlägg det blev innan, jag tog bort det. :)
Igår bad Rafa mig säga något svenskt reggaeband eller musiker, den första jag tänkte på var Peps Persson. Så han kollade på YouTube och hittade låten Oboy. Efter ett tag säger han:
- Men vilken oseriös låt!
Jag frågar varför och då säger han:
- Ja, man kan ju fan inte göra en låt om O'boy.
- Men den handlar ju inte om O'boy!
- JO, dom visar O'boy här på filmen.
Så det kan gå. *s* Och sen med tanke på Reggae så ville jag höra den underbara Markoolio-låten " Ingen sommar utan reggae".
Sen måste jag ju visa en annan fin låt: I en sal på lasarettet. Usch. Kan knappt höra den här låten längre. Jag vet ju att barn kan bli sjuka och dö. Även mitt barn kan bli sjukt och dö. Minns att jag grät till den här låten när jag var liten, men det var mer av empati, nu blir jag rädd. Well, jag sitter inte här och är skräckslagen för att något ska hända, men det är ändå mer påtagligt nu. Te amo! "Tan facil decirlo, tan dificil sentirlo", så sant, så sant.

Lite mer tankar

I förrigår hade J så ont i magen. Han satt och kryste och kryste (heter det kryste eller krystade?) men det kom ingenting. Han gav inte ifrån sig ett ljud, men klart jag såg att han hade ont. Jag satt och höll honom i "bajs-ställning" och gungade fram och tillbaka. Pratade uppmuntrande om att han visst kunde bajsa, men där ljög jag. Det kunde han ju inte. Till slut bad jag R hålla upp honom över vasken så jag kunde hjälpa till, lite mer handgripligen. Tops, upp i rumpan, stackarn. Men när väl bajset kom, ja... Då kändes det som om det var jag själv som lyckats. J blev avslappnad och jag blev så glad.

Varje gång jag försöker titta nära på honom så vänder han bort ansiktet. Han tycker kanske inte om min andedräkt. :)

By the way, igår gjorde jag något som jag inte trodde jag skulle göra i mitt liv. Det var när vi var hos mamma. J skrek av någon anledning, jag tror att det var förhög ljudvolym på familjen och han var hysterisk. Vi satt vid matbordet, men min mamma reser sig upp och säger att jag kan fortsätta äta, men självklart vill jag inte det. Jag gick dit och sa att jag kunde ta honom, men hon tyckte att jag kunde fortsätta äta. När jag visat ganska tydligt att jag ville ha honom, men hon inte gjorde någon ansats att ge tillbaks honom så säger jag: "Du ska ge mig mitt barn nu!". Jag trodde inte jag skulle kunna säga så, speciellt inte till min mamma. Har någon konstig respekt för vuxna. Men det var väl mina egna instinkter som tog över. Jag tål inte att höra honom skrika på det sättet hos någon annan än mig eller hans pappa. Jag bad iaf om ursäkt sen och förklarade att när han inte är lugn så vill antingen jag eller Rafa ha honom och punkt slut. För ett tag sen sa jag en annan grej också till en äldre person. Det var skönt, har gått och tänkt på det i ett antal år. Men skitsamma, jag har väl bara blivit lite kaxigare, det är nog hälsosamt i mitt fall.
Fortfarande inte rökt.
Julian ler

Japp

Jag vet Jim, har lite sjuk humor... Rökning förbjuden


Igår var det födelsedagskalas för mig och mamma, vi hade ett gemensamt eftersom hon fyller år oktober och jag september. Hon hade sagt att vi skulle ha det klockan två, men när jag kom dit, sådär kvart över, fick jag en utskällning för att jag inte var där innan och hjälpte till. Det var ju mitt kalas också. Hmm, ja, hon kanske hade en poäng där, men miss av mig då. Jag fick en blender och en handdammsugare och 200 kronor, sen åt vi. Köttfärslimpa. Sen åt vi jordgubbstårta. Och jag rökte som en skorsten hela dagen, jag som var sååå stolt över att jag slutat. Men nu har jag kommit på lösningen på hur jag ska sluta igen. 12 Detta är en kazoo (ett instrument, fast man tutar egentligen åt andra hållet, så att säga) med lite papper i (för att det ska bli mer motstånd när man drar in). Nu funderar jag bara på hur man ska kunna få nån slags smak på det hela, jag tänkte att man kanske kunde sätta lite tabasco på pappret så det blir lite starkt när man drar in, men får jobba vidare på det problemet.

Somna utan gråt

Läste också det här på FL, men länkar till Zannas blogg istället... Usch! Håller fullständigt med henne i det hon skriver! Fyyy faaan! Att det finns en metod som förespråkar detta!

Torsdagseftermiddag

Läste din kommentar, My... Blev verkligen rörd, på något sätt. Och ja, jag njuter verkligen av att vara mamma för det mesta. Jag ser fram emot varje ny dag, men samtidigt vill jag stoppa tiden just nu. NU, när han ligger så nära och bara sover. ger mig sin värme och ler i sömnen. :)

Inatt har jag inte sovit bra, av någon anledning. Länge, men inte bra. Jag, Rafa och Julian badade innan. Sååå mysigt! Jag minns när jag var gravid och vi satt i badkaret och drömde att det skulle bli just så. Och när Juju blir äldre kommer hela badrummet bli vattenfyllt och vi alla tre kommer njuta lika mycket av leken. :) Jag har aldrig sagt att jag är mogen.

Vi var ju föresten på BVC i tisdags. J hade gått upp fint i vikt och sköterskan undrade om han bara fick bröstmjölk. Ja. Men jag berättade att han inte alltid suger för att han är hungrig, utan för att han är "sugig" som jag kallar det. Vi har ju valt att inte ha napp till honom. Då började hon diskutera att vi borde ha napp och blablabla, även om jag sa just "vi har valt". Nåja, vissa människor är ju som dom är.

Nu sover Rafa, men när han vaknar ska vi nog ta en liten "powerwalk".

In my arms

Your baby blues
So full of wonder
Your curly cues
Your contagious smile
And as i watch
You start to grow up
All i can do
Is hold you tight
Knowing

Clouds will rage up
Storms will race in
But you will be safe
In my arms
Rains will pour down
Waves will crash around
But you will be safe
In my arms

Story books
Are full of fairy tales
Of kings and queens
And the bluest skies
My heart is torn
Just knowing
You'll someday see
The truth from lies
When the

Clouds will rage up
Storms will race in
But you will be safe
In my arms
Rains will pour down
Waves will crash around
But you will be safe
In my arms

Castles they might crumble
Dreams may not come true
But you are never all alone
Because i will always
Always love you

Jag & Julian

Var ju inte längesen man såg ut såhär...

Höggravid

Meningen med att blogga?

Jag har egentligen aldrig förstått meningen med att blogga. Eller, det blir ju så att man läser sina (kanske inte så nära, men ändå) vänners bloggar och så skiter man i att prata. Och när man bloggar riktar man ju sig inte till någon speciell heller. Det man skriver om blir nog inte sådär jättepersonligt.

Jaha, så nu ska man berätta vad man gjort under dagen. :) Efter inlägget imorse har jag bara njutit av min son. Och letat efter mat. Hmm, det där lät ju lite skumt, men det fanns typ inget litet att äta. Så det fick bli macka med kaviar. Fy fan va äckligt!Ja, sen har vi lagat korv stroganoff, jag och Juju har badat, sååå mysigt och så har vi sovit en stund. Imorgon ska vi till BVC. Vi får väl se va hon säger för roligt, kärringen. Julian (Taget av Camilla)

Morgon

Idag lyser solen in genom fönstret, så var det inte igår. Jag sitter faktiskt och lyssnar på Elvis och Julian sprattlar i sin säng. Jag la nyss honom där för att kunna gå på toa, men han vill inte vara där. Jag ska snart ta honom, men tänkte att jag kan kolla mina grejor först.


Det är morgon och du har precis vaknat bredvid mig i sängen. Du sträcker på dig. Din hand - våt av saliv - snuddar vid mitt ansikte. Jag får en impuls att torka bort det, men jag hejdar mig. Hur många gånger kommer jag bli tvungen att torka framöver? Och hur snart kommer du sluta pussa mig när du ser att jag inte vill ha spåren av din kärlek kvar på min hud? Den tiden kommer snart nog ändå utan att jag behöver skynda på. Jag kramar om dig och lägger min kind mot ditt snoriga ansikte. Du är så vacker, så fantastisk! Och när du ler, eller ser på mig med dina blåa ögon, smälter mitt inre. Jag lägger dig till bröstet och kraften i din lilla mun visar att du är en riktigt stark liten kille. Och fy vad du är bestämd och viljestark. Du kämpar tills du får som du vill. Men för det mesta är du nöjd med tillvaron, kanske beror det på att vi kan tolka dina signaler och vet vad du behöver? Jag vet inte och du kommer aldrig kunna berätta det för mig heller.

RSS 2.0