Jag filosoferar...

Jag är så lycklig för att jag får ligga här bredvid dig. För att jag för höra dig andas och smeka din kind. Så lycklig för att jag får krama dig just nu. Men ibland blir jag rädd.

Ibland när jag ser dig hoppa och dansa, när jag hör dig skratta och prata så värker det inom mig. Jag är så rädd för att förlora dig, allt som är du. Jag vill inte det. Aldrig. Min lycka är inte alla förunnad och livet är inte rättvist, därför är jag rädd.

Jag älskar dig mer än jag någonsin kan uttrycka i ord eller gester. Jag älskar dig så det gör ont. Och det enda jag vill ha av dig är dina skratt, dina pussar och dina kramar. Det enda jag vill att du ska göra för mig är att vara lycklig.

Egentligen vill jag säga så mycket mer, men orden kommer inte till mig just nu. Bara känslor och ordlösa böner. Tankar som virvlar omkring i mitt huvud. Men jag vill att du ska veta att du är både min själ och mitt skäl i livet.


/Din stolta mamma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0