Jahapp...

Så är det bara en vecka kvar här. Jag längtar hem något förfärligt, men jag är så rädd för att flyga! Fan. Nu fick jag skrivkramp tydligen. R sover. Vi var i deras fritidshus i helgen. Rafa och de andra "ungdomarna" stannade fredag- och lördagnatt och festade, men jag åkte hem med svärföräldrarna och Julian. Tyckte att det blev bäst så. En av R's kusiners flickvänner och R's syster ville göra inbakad fläta i mitt hår, så det fick dom väl göra. Vi var där igår (måndag) också för att svärfar skulle laga huset. Precis när vi skulle gå så kom han på att han sementerat lite förmycket så att man inte kunde stänga dörren. Det var han ju tvungen att åtgärda. :) Så vi kom iväg lite senare än beräknat. vi kanske ska dit idag också för att slutföra arbetet. Nu vaknade R. Han är trött. :(

Nej, vi åkte inte dit igår, bara R och hans pappa. Men idag åkte vi dit, jag, R och svärfar (och J såklart). Stackars, stackars lilla J. Precis när jag skulle sätta mig i hängmattan så drog J i den. Och jag hade ingen chans att stanna, eftersom jag var mitt i rörelsen. Så J slog huvudet i väggen. Stackars lilla älsklingen! Men det var nog inte så farligt. Men shit va jag kände mig skylldig! Och den här förbannade anslutningen gör mig galen. Bryts ju hela jävla tiden.

Igår när vi var och skulle köpa lite skit så:
- Rafa, jag måste på toa! Jag tror jag blöder.
Och jag hade rätt. På nästan två år har jag inte haft mens och så kommer den nuuu. Mitt i ett köpcenter. Blödde igenom kläderna också, Jävla oflyt. Men det var bara att sätta papper och fortsätta handla och gå med benen tätt. Och jag är typ väldigt, hur ska man säga, grov i mina rörelser, så att ha benen tätt var ju inte det jag är van vid precis. :) Så säger svärmor mitt där i centret:
- Nu måste du vara försiktig om du inte vill ha ett barn till.
Haha, jo jag vet. :) Så frågade jag om de hade mensskydd, men visste inte vad tampong hette, så jag sa bara något i still med "skydd som man stoppar in". Svärmor undrar frågande:
- Vill du gå och sätta in en spiral precis just nu? Då måste du gå till doktorn.
Ehh nej, det hade jag väl inte tänkt mig. :) Men vi redde ut det till sist iaf.

Skrivtajm igen...

Jaha, dags att försöka skriva igen. Har haft en himla diarré och magsmärta sen i lördags/söndags. Har även legat i feber och halsont några dagar. Antibiotikan tog som sagt inte min infektion, så just nu äter jag bara antiinflammatorisk medicin för att hålla tillbaks det mesta. Känner fortfarande av det, men kan äta och dricka normalt. Får gå till doktorn när jag kommer hem istället. Hoppas bara det inte är något allvarligt. Och nu har jag skaffat Facebook också. Jag ska väl se till och börja adda folk snart, men har inte riktigt haft tid eller ork att pilla med det här. Blir väl mer när jag kommer hem. Vill inte flyyyga! Varje gång det kommer ett flygplan nära här (vi är ganska nära flygplatsen så de flyger väldigt lågt. Sen tror jag det är nåt militärskit här med som flyger omkring. Ja alltså, de över) blir jag skräckslagen. Jag tänker att nu, nu störtar det. Och detta tänker jag alltså varje gång. Jag kryper ihop av skräck om jag är ensam. Försöker bevara lugnet om jag är bland folk. Vad ska dom tro liksom. Men man tycker ju att skräcken borde avta någon gång. När vi flög hit så frågade jag R var vi var hela tiden, för jag var så rädd att vi skulle flyga över havet. Ja, jag förstod ju självklart att vi måste göra det någon gång, men jag var glad så länge vi inte gjorde det. Jag bara tänkte och kände inom mig hur flygplanet ramlade ner i havet och antingen så fylldes flygplanet med vatten och dränkte mig till döds eller så överlevde jag och låg i havet i timmar för att till sist se en båt eller helikopter, men då - i et nafs skulle jag bli uppäten av en flock hajar. Eller det kanske heter stim när det är saker som simmar. Ne, för det heter en flock valar. Eller har jag blandat ihop det med en flock vargar? Skitsamma. Fan vad jag skriver dåligt nuförtiden. Små bokstäver och stavfel och skit, men jag kollar aldrig igenom, bara skriver och postar. Nu är det 14 dagar kvar tills jag är hemma. Vi åker härifrån Fortaleza vid 15 (20 svensk tid) den 4 augusti. Vi svävar först iväg till São Paulo och är framme någon gång vid 18 eller något. Vid 21 bär det av mot Frankfurt där vi är framme vid 14 nästa dag, svensk tid. Det är en asjobbig flygning på 12 timmar som jag inte ser fram emot. Sen vid 17 åker vi från Tyskland till Kastrup där vi är framme 18:10. Sen ska vi ta tåget till Svågertorp där mamma sa att hon skulle hämta oss för att köra oss hem. Schysst. Så vi är nog hemma vid ptja, det beror ju på hur länge vi får vänta på bagaget. Men typ 20, förhoppningsvis tidigare om allt går smidigt. Jag kommer komma hem lika vit som jag åkte. Skönt!

Konstig text

Skrivet för en vecka sen:

Idag (fredag) var vi åter ute på en handlingsrunda. Det skulle inhandlas kläder till mig, R och J. Jag ville inte ha så mycket, bara ett par shorts ungefär. Men svärfar handlade strumpor till mig också och ett par svindyra skor. Har aldrig köpt så dyra skor någonsin själv, så det kändes lite dumt. Jag som ääälskar mina gamla sletna gympaskor som till och med har aircondition. (Nej, jag går faktiskt i sandaler här, inte i mina gamla gympisar. Och shorts, inte långbyxor. Och ingen jacka har jag heller. Detta inflikades för dom som vet/har sett bilder/var med på Gran Canaria) Men jag har ett par helt nya gympaskor och ett par vinterskor hemma, men ja, jag har aldrig använt någon av dem eftersom inget slår mina älskade reliker. Men nu när jag innehaver ett par Adidas så får jag väl ta mig i kragen och använda dem. Skulle inte kännas bra om svärfars present låg orörd. Jag brukar inte tycka om att få presenter och om jag inte tycker om dom så glömmer jag typ bort dom. Men jag tänker iaf spara mina älsklingar så att jag kan visa dem för mina barnbarn senare. Sen ville de försöka hitta en BH till mig också men de lyckades inte. De försökte först i en vanlig affär, men allt var för smått. så när de hade klurat ut att det nog behövdes en specialaffär så var den stängd. :) Imorgon (lördag. Vet inte när jag får tid att posta det här inlägget) ska vi nog till Icaraí eller hur fan det stavas. Det är iaf där dom har sitt fritidshus. Där är hav och swimmingpool och säkert massa annan underhållning. Ska nog stanna till söndag isf. Har bara varit där en gång, men då mådde jag inte så bra så jag var inte så engagerad i hur där såg ut. det ligger typ en halvtimme bort på skumpiga bilvägar. Ja, fan vilka skumpiga vägar de har här. Jag är nog beredd att hålla med R om att Sverige är ett paradis när det gäller vägar om man jämför med Brasilien. Men iofs, i Sverige är det ju en massa jävla vägarbeten jämt och ständigt som gör att man inte kan köra där man vill och så blir det kö osv osv osv. Det verkar det inte vara i Brasilien, hahahaha. Så det beror väl på hur man prioriterar, vad man tycker är bra eller inte. Ligger här och borde sova, men kan inte riktigt. R är ute på äventyr. Haha, de tycker att jag är konstig här för att jag vågar släppa iväg honom till sitt ex. Men jag har inga problem med det. Litar på honom och det är ju bara han som kan bevisa om jag gjorde rätt eller fel val i slutändan. Jag menar, man kan inte döma ut någon innan man vet, tycker jag. Och jag har ingen anledning att inte lita på honom, så. Men det är väl en annan kultur. Eller, det kanske är lite så i Sverige också, men inte lika strickt tror jag. Men R har försäkrat mig att bruden har respekt haha, men det är liksom inte det som spelar mycket roll för mig. Det som spelar roll är tillit till honom. För då kan tjejen vara hur på hon vill, jag skulle faktiskt inte bry mig. Jag tror inte att R är en sån som flirtar hit och dit, har aldrig sett det iaf. Han har alltid haft tydliga gränser. Men har man däremot en kille som ja, tycker om att flirta och vara i centrum så kanske man reagerar på ett annat sätt mot påflugna tjejer. Men usch, här vandrar mina tankar helt planlöst. Egentligen vill jag ta en cigg, men. Vill inte lämna Julian här (även om jag vet att de gärna tittar till honom så vill jag inte besvära) och sen är jag faktiskt bajstrött! Nej, ska nog ta och fortsätta läsa och försöka sova.

Skrivet idag:

Jaha. Det blev ju lite... dumt att jag inte hann (orkade) posta mitt förra inlägg förrän nu. Men ingen skada skedd. NU har vi varit och hittat klänning till Melindas brölop. Den var rätt enkel. Jag tycka om. Imorgon åker Lis på kollo. Jag vill också. Egentligen orkar jag inte skriva så mycket just nu. Vi var aldrig i Icarai förra veckan föresten. Jag har ont i halsen igen. bajs. Haha, meningarna blir lite korta här. Försöker förmedla känslan av att... ja, ni märker väl själv vilken känsla ni får av texten så om jag inte säger vad jag försöker förmedla så kan ni ju tro att jag har lyckats. Jag har varit så in i bomben trött de senaste dagarna. Skulle kunna somna sittande fan. Men inte nu, för nu behöver jag gå på toa. Skulle nog inte kunna somna på toa. De har vanliga toor här, inga hål i marken som mamma trodde. Däremot måste man kasta pappret i en hink och inte i toan. Men jag har lärt mig. Har bara gjort fel en gång och då hade jag feber, så det gills inte. Nej, vet inte varför jag sitter här och skriver. Har ju inget vettigt att säga. Men ville väl uppdatera er lite. Undrar om man borde skicka vykort till folk? Det borde jag ju ha gjort för ett tag sen isf, men jag får nog ta mig i kragen och göra det. Kanske...

Snart frisk förhoppningsvis!

Skrivet igår:

Oh shit va okul! Jag ligger här med feber och halsont och ont i öronen plus att näsan är helt igensnorad... och har astrist. Känns inte så roligt heller, för jag kan inte hjälpa till med J. Har iaf fått medicin så vi får hoppas det går över snart. :) Men jag kanske lyckas tappa några kilon, för jag kan knappt äta, hahaha. Kan inte ens dricka cola och då är det illa. Igår låg jag i värsta feberfrossan, kan ni tänka er, jag frös som in i bomben här i varma Brasilien. Kunde inte ens röka, kom inte upp urr sängen knappt. Men på kvällen kände jag mig väldigt ofräsh och tänkte att jag skulle duscha. Oooh fy faaan! Jag hade tänkt tvätta håret, men det blev inget av med det. Det där med bara en temp på vattnet är inte så kul när man brinner av feber. Imorse fick jag iaf tvinga mig själv att tvätta mitt fettiga, sjukdomsdoftande hår och på förmiddagen kunde jag vara därnere lite, men sen blev det sämre igen. Jag fick något slags the, eftersom jag var (och är) grymt törstig men inte kan dricka knappt så trodde jag att något varmt kanske skulle gå ner. Men det smakade typ gammal trasa. Så till slut var jag tvungen att be om ursäkt och erkänna att jag inte kunde dricka det där. Kändes aningens dumt, när svärmor försökte. Men det var R som valde smak åt mig så jag borde ju ha vetat att jag inte skulle tycka om det. Vi är verkligen heeelt olika på alla plan. Till och med vad gäller smaker. Hur fastnade vi för varandra egentligen? Vi tycker om olika musik, olika böcker, har helt olika intressen, tycker inte om samma mat, dricker olika saker... ahmen listan kan göras lång. Vi har verkligen inget gemensamt, mer än Julian. :) Nej, jag vet inte hur vi lyckades få ihop det faktiskt, men jag älskar min store grabb och tycker att jag har haft en himla tur trots att vi har vissa dispyter ibland. Men vem har inte det? Och vi har nog aldrig haft något megabråk, utan löst det mesta där och då. Igår fick R mata mig när jag låg ner, för jag mådde så dåligt att jag inte orkade sitta. Kändes lite... ja. Men idag lyckades jag äta själv iaf, även om jag inte kunde äta och dricka upp allt. Men guuud vad jag önskar att den här halssaken ska gå över så jag äntligen får dricka mig otörstig! När jag sväljer så skrattar folk för att jag gör sånna roliga grimaser. Hmm. J verkar iaf må finfint. Jag borde duscha, men kan inte tvinga mig till det en gång till. Vattnet är så kallt och jag är så varm. *gnäller som ett barn* Och man får ju så ont i huvudet av sånna temperaturväxlingar. Buuuhuuu! Nu tog jag min medicin. Ska ta med 8-timmarsintervall, så nästa blir inatt vid 2. Klockan är 6 när jag skriver just nu. Åh gud vad jag längtar efter att festa. Ja, kanske inte juuust nuuu när jag är sjuk, men längtar efter att få supa skallen i bitar en gång för alla. Hahaha. Så när vi kommer hem så kanske R får ha J en natt (om R vill förstås) när jag går på festivalen eller något, skulle vara askul. Någon som kan erbjuda mig sovplats då? Vill inte komma hem packad och sen vara bakis dagen efter hemma. Men räkna med värsta fjortisfyllan, för jag har inte "druckit" på nästan 2 år.

Nu lyssnar jag på din musik och saknar dig! Vi hade så mycket gemensamt, vi... ja vi hade liksom alltid varandra även om alla andra stack. Du ställde alltid upp på mig och jag försökte ställa upp på dig. Ibland kanske du krävde lite mycket, hehe, men... När vi pratade i telefon i flera timmar varje kväll, när vi försökte uppföra oss fint i skolan, men blev utslängda för att vi ändå gjorde något som vi inte skulle. Haha, men vi försökte uppföra oss. Det var ju bara stunden som tog över och vi bara hängde på. När vi klottrade överallt eller hur vi i skräckblandad förtjusning hällde i oss citronsyra. Jag kan bara le, minnas och sakna. Fast det kanske inte är så mycket att sakna, fast det är det för mig. Jag kände mig på något sätt ung och odödlig på den tiden. Nu tänker jag bara på hur lite det finns kvar av livet, hur länge jag faktiskt har levt. Och nu har jag ju Julian och Rafa att oroa mig för. Det handlar inte längre bara om mig, utan om oss, vi som är en familj. Och det är mig och Rafa det hänger på att hålla ihop det och ge Julian och kanske framtida syskon en bra uppväxt. När jag ser värmen i familjen här så tvivlar jag inte på att det ligger naturligt hos Rafa, men det ligger inte lika naturligt hos mig. Jag vill vara en varm, kärleksfull och trygg mamma som mina barn kan ha förtroende för och lita på. Jävla hals!!! Hatar det här, det är jobbigt!

Skrivet idag:

Det ser ut som att vi får bege oss till sjukhus. De andra verkar ha drabbats lättare än mig.

Ja, det var som jag trodde, halsfluss. Nu har jag fått annan medicin så nu får vi väl hoppas att det börjar ge med sig snart. det är satans jobbigt att inte kunna svälja och äta, men det allra jobbigaste är att inte kunna dricka. Jag är så törstig så jag vet inte var jag ska ta vägen och jag får bara ner små små mängder. Så tyck synd om mig som har haft det såhär i tre dagar!

Ännu en uppdatering från Brasilien...

Alltså, de här små snuttarna är skrivna vid olika tidpunkt om ni tycker att det är lite osammanhängande (för det tycker jag det är)

Jag har mååånga myggbett och ibland (som nu t.ex) kliar det som satan. Men de verkar vara myggresistenta här fan, för jag är den enda som är full av dom. De försöker ge mig salvor och shit, men jag vill inte vara smutsig.
- Så länge det inte gör ont så har jag det så här. som jag sa til R.
Jag vet inte vad förebygga är. :) Det finns ett ord för sånna som mig här, det är "fresca". Jag kan inte översätta det på ett bra sätt till svenska. Och det känns som min svenska till och med har blivit sämre på den här korta tiden. Kanske för att jag nästan inte alls pratar.

En liten språkfadäs. Jag skulle säga till R's syster att jag hade många picadas (myggbett), men jag kom inte på vad det hette så till slut påstod jag att jag hade väldigt många picas (snoppar). Det var tydligen roligt och ännu roligare blev det när jag rodnade. Eftersom jag är så ljus så blir min rodnad väldigt tydlig och det är ju inte så vanligt här.

Måste ju berätta om Guigui (Guilerme, nej alltså min suveräna stavning av portugisiska namn är totalt obefintlig), R's brorson. Han tar hela tiden tillfället i akt att hjälpa mig. Och det är så gulligt. Han är 8, men lite brådmogen. Spec en gång när jag satte mig ner så direkt var han där och satte på fläkten till mig. Eller när jag skulle gå ut och röka så sprang han fram och öppnade dörren. Man bara står där med värsta bautaleendet och säger "taaack!". Jag kan sätta på fläkten och öppna dörren själv, hehe, men han tycker nog om att känna sig behövd. Och det är så gulligt att se hur glad (och blyg) han blir när han ser att jag uppskattar hans hjälp.

Sen har vi ju lille Gugu (Gustavo, den här gången tror jag jag lyckades, hahahha) som är Guiguis lillebror. Tror han är runt 4. Han är ju övergullig han med. Och sen Giovana, pojkarnas syster. Hon är nog runt 6 eller 7, men har inte träffat henne så mycket. Sen Gabriel, barnens pappa är lite tillbakadragen och blyg. Förutom när vi tog en öl ihop, då pratade han för två. :)

Sen har vi ju Bequinha (Rebeca) Som är R's kusins dotter. Hon är typ 3 och jättegullig. Men hennes storebror Rodrigo har jag inte sett så mycket av. Han är typ 5 och sjövild.

Maten här är jättegod och jag får de bästa omsorger man kan tänka sig. Har redan panik för att flyga hem. Haaataaar flygplan! Jag är skitdålig på att uppdatera bloggen och vi har varit skitdåliga på att ta foton och filma. Inte bra alls. Man vill väl ha några minnen. Kanske speciellt Julian som är förliten för att komma ihåg resan. Men det här är ingen solsemester iaf och det trivs jag bra med. Det är för varmt på dagarna och underbart på kvällarna.

Det finns en sak jag inte kan vänja mig vid. Det är att det bara finns en temp på vattnet. När jag tycker att det är för kallt är jag på väg att sträcka fram handen för att ändra, men... Det går ju inte.

Routern funkar inte, så det är därför jag uppdaterar så sporadiskt. Måste sno anslutningen här och det kan jag ju inte göra hela tiden. Eller rättare sagt, orkar inte göra det varje dag. Inte för att det är så svårt, men det är väl höjden av lathet, att inte orka dra ut en sladd.

Idag är Rafa sjuk med feber, jag kräks och mår illa. Men Julian mår som en prins. fast det är nog inget farligt, jag mår redan bättre.

Tankar...

En del av det här skrevs igår

Jaha... Imorse vaknade jag till värsta tropikregnet. Det regnade bara lite, påstod Rafa, men jag tyckte det störtregnade. Det droppade ju fan från taken i 10 min efter det hade slutat. eller droppade och droppade, det rann väl mer.

Vi ligger ju 5 timmar efter här i Brasilien, men jag har inte ändrat några tidsinställningar i bloggen så det kanske publiceras i svensk tid.

Min portugisiska är som sagt bättre än vad jag trodde. Jag kan prata hyfsat snabbt, men långt ifrån felfritt. Men de förstår mig. Trodde jag skulle vara väldigt blyg för att prata, men jag hade ju inte så mycket val. Och det är roligt att lära sig mera. Det här ska ju bli Julians andra språk så jag tror det är viktigt att jag också kan stötta och hjälpa till.

Åt god mat igår. Kyckling i någon sås med potatis i och ris. Och svärmor var så stolt att hon kunde laga något jag tyckte om. Hehe. Undrar vad R har sagt till henne om hur kräsen jag är egentligen? Sanningen antagligen. Usch, stackars svärmor.

Jag har massor att skriva, men en bombhuvudvärk idag igen så jag orkar faktiskt inte. R stängde av fläkten när det började regna för han tyckte det var kallt. Då blev det för varmt för mig och jag vaknade om (alltså motsatsen till somna om) med huvudvärk. Först vaknade jag ju av regnet men utan huvudvärk och lyckades somna om. Men sen... Ja. Det känns inte heller så kul att må dåligt. Känns lite som jag förstör för alla andra, men. Jag kan jhu inte hjälpa det.

Imorgon åker svärfar till jobbet. Haha, det kommer kännas tomt här då. Han är himla rolig och sympatisk. Och engelska pratar han också, om än begränsat (fast jag tror han kan lite mer än han visar när han skojar). Han kan några ord på svenska med som R har lärt honom. Sjuk (som i sjuk i huvudet) kan han, men kan säger "fuk" eller "fluk". :) Igår blev det "Envis bebis sover". ja och "sluta" kan han också. Och nu när vi var och handlade så blev det "tuppen e fuk o envis". :)

Lyssnar på All Out of Love med Jagged Edge. Tänker alltid på Elvis (nej, inte Presley) när jag hör den. Han brukade sjunga den för mig, hehe. Kommer ihåg när han började i vår skola. Jag har fått berättat för mig av andra att direkt när jag kom in så hade han pekat på mig och sagt: "Söt". Han kunde inte så bra svenska, jag hjälpte honom med många av hans arbeten, men whatever. Haha, Elvis var en snäll grabb. Men han var förstörd på ett sätt. Men vilket krigsbarn är inte det liksom? Han visste ju inte hur han skulle få ut sin ilska och sorg. Och kanske kände han skam också, jag vet inte. Men jag vet att jag störtbölade när vår lärare berättade att han och hans familj skulle utvisas. Jag bara rusade ut ur klassrummet och Elvis efter.
- Varför gråter du? Gråter du för mig? Här. Du får en fimp som jag har, då kanske du blir glad.
Jag kommer ihåg att jag log där mellan tårarna. Blev så rörd av omtanken liksom. Och alla ställde sig och glodde på oss. Och sen hette det att jag var kär i Elvis hur länge som helst. Ni vet, högstadieungar. Men kär, nej det var jag nog inte. Jag tyckte däremot väldigt, väldigt mycket om honom. kanske på ett lite för vuxet sätt för min ålder. Men att han var kär i mig tvekar jag inte på en sekund. Han gjorde vissa saker som var mindre bra, men det är glömt och förlåtet. Det är inte det jag minns när jag minns Elvis. Jag minns en mörklockig, smal, kort kille med väldigt speciell doft. Speciell röst också och han kunde sjunga. Fast det fick ju ingen veta såklart, för då var man bög.

Jag älskar verkligen min svärfamilj. Heter det svärfamilj? De är så underbara och omtänksamma och jag lever verkligen i harmoni här. Hade det inte varit för klimatet så hade jag inte tvekat en sekund att flytta hit. Och jag ser hur lycklig Rafa är. Det är underbart! Det är verkligen sååån skillnad på stämningen här. Jag skrattar och ler och är gladare och mer harmonisk än på väääldigt länge. Men jag saknar svärfar. :) Men dom är så gästfria att jag nästan inte ens känner mig som en gäst. Jag känner mig typ som hemma. Och jag har till och med vant mig vid att duscha i sandaler. Otroligt! :) :) :)

Huvudvärk!!!

Jaha. Så sitter man här i Brasilien. Men vi kanske ska ta det från början. :)

Jag hade ställt mitt larm på 9 och tänkte få mig lite sömn. Plötsligt vaknar jag av att R säger:
- Klockan är kvart över tio. När tänkte du gå upp?
Helvete. Men jaja, vad göra liksom? Så fick väl masa mig upp då. En timme senare än beräknat åkte vi buss till centralen och såg precis hur tåget körde iväg. Jävla oflyt men vi fick väl vänta 20 min då. Då var det såklart fel på tåget och vi fick vänta ytterligare. NU började jag bli lite nervös eftersom vi redan hade det rätt tight med tid, men till slut var vi på Kastrup iaf. Mindre än en timme innan avgång.

Ja, vi velade väl runt där och hade inte en aning om var vi skulle ta vägen. R frågade någon om vägen på svenska och dom började prata danska. Jag var tvungen att be dom prata engelska för jag fattar verkligen inte danska. Efter att ha fått lite hjälp med incheckningsmaskinen och varit tvungna att packa upp vårt handbagage i kontrollen så var vi på språng, bokstavligt talat mot flyget. När vi kom fram till den där tunneln där man går in i planet så stod en kvinna. Med värsta lärarrösten sa hon:
- You delayed the flight. Hurry up!
Jag ville bara sjunka genom jorden, men vi sprang lite till och snart satt vi på planet mot Paris. Jag minns inte så mycket av flygningen faktiskt, den var nog tråkig. 2 timmar tog det om jag inte minns fel.

Ja, väl framme i Paris så var vi lika lost som på Kastrup. Vi försökte hitta någonstans att äta, men R bara gick i cirklar hela tiden. Jaja, snart hittade vi McDonalds och åt lite. Sen var det dags för en cigg. Och där är ju äckligt mycket fåglar (duvor tror jag det är) och dom var väldigt närgångna. När R skulle fråga saker så pratade han svenska istället för engelska hela tiden. Skumt. Sen bar det av mot flyget till Rio. Det tog dock längre tid än vi hade räknat med, för vi var tvungna att åka tåg till terminalen och sen gå typ en kilometer eller något samtidigt som vi hade våra tunga handbagage och en liten skitunge. Han blev föresten väldigt populär överallt. Nåja, vi kom fram och R gick för att checka in. Det tog en jävla tid och när han kom tillbaks så sa han att vi måste springa för att dom redan börjat ta ombord folk. Precis när vi kom fram till denna jädrans tunnel igen så hör vi hur de ropar ut Rafael Silva i högtalarna. Efter ett tag hörde jag även "Sandy Blandis" eller något i den stilen. Vi satte oss på flyget och jag fick panik. Riktig ångest. Jag sa till och med att jag inte ville flyga, att jag ville gå ut! Som om jag hade något val. :) Flygplanet var asstort och näää! När vi flög till Paris var jag lite rädd men rätt ok, nu satt jag och storgrät och hyperventilerade. Var bombsäker på att nu ska jag dö. Jag tryckte Julian intill mig och bara grät och grät och grät mera. Till slut fick jag ett glas vatten och jag blev en aning lugnare.

Flygningen tog 12 timmar och var väl inte det roligaste jag gjort i livet. Vi åt mat och sen bara satt vi. Men Julian blev allas lilla älskling. Jag försökte sova lite och det resulterade i en ryggvärk som fortfarande sitter i, vid svanskotan typ. Det berodde nog på att J sov på mig så jag kunde inte riktigt ha en bekväm ställning. Lyckades väl sova nån timme. Vi fick frukost och sen landade vi i Rio de Janeiro. Vårt bagage hade blivit konfiskerat eller vad det heter så vi fick gå och packa upp det inför personal där. Det var Julians grötpulver de hade blivit misstänksamma över. :) Sen var det dags att gå till flyget mot Fortaleza, vårt slutmål. Vi var där i tid den här gången, väldigt god tid skulle det visa sig. När vi redan gått in i gaten så frågade R en förbipasserande om tiden och vi var en timme tidigare än vi trott. Så då kompenserade vi ju för våra himla förseningar tidigare.

På flyget till Fortaleza sov jag lite och sen ja, var vi framme. Romulo (kan ha stavat det fel) en kompis till R och hans flickvän Jamile (vet inte hur det stavas) plockade upp oss på flygplatsen. R hade nämligen lurat sin familj och sagt att vi skulle komma den femte. Så när vi kom fram där så stod hans pappa och tvättade bilen. R tog J och gick fram och överraskade dom. Det var ett efterlängtat ögonblick för Rafa. Direkt när jag hoppade ut så kom svärfar fram till mig och började prata och var jättesnäll. Jag kommer sakna honom när han åker till jobbet på torsdag och stannar borta en vecka. Min portugisiska är inte så kass som jag trodde och jag kan kommunicera. Rafas mamma och syster är också väldigt snälla. Jag trivs jättebra här med människorna och så, men hade huvudvärk igår och har idag. Luften är väldigt fuktig här och det är kvävande kvavt så jag antar att det är därför. Alla försöker verkligen göra allt för att det ska bli så bra som möjligt för mig och jag är väldigt tacksam över det. Jag hoppas att jag vänjer mig vid det här tropiska klimatet, för jag trivs verkligen här. Det enda jag inte tycker om är att det är väldigt smutsigt på golven här eftersom alla dörrar och fönster är öppna så det blåser in sand. Får gå med sandaler hela tiden, jag som hatar sandaler. Har no balans what so ever typ. Får till och med duscha med sandaler. Det är inte så roligt. På tal om att duscha ja. Igår tog jag min första dusch här. Det finns bara en temp på vattnet och den beror av temperaturen ute. Så jag tänkte att ja, det kan ju inte vara så farligt, här är ju äckligt varmt. Men jag fick mig en kalldusch så det heter duga! :) Stod där helt chockad, hahaha.

RSS 2.0