Hemma igen!

Äntligen är vi hemma igen! Har inte orkat blogga under de senaste dagarna och orkar inte blogga om dom heller så... vi skiter i det.

Tågresan gick bra förutom att vi blev typ två timmar försenade. De försökte laga tåget men de kunde inte, så vi fick byta tåg. Det var ett äventyr att klättra på den vingliga plattformsgrejen mellan de två tågen med Julian och ryggsäck och allt. Men jag hade iaf bärhjälp. AC:n funkade inte i vår vagn heller, men när vi kom till det nya tåget funkade den finfint. Och Julian var jättesnäll och tålig hela resan, även om han var lite varm där i början. Stackarn. Men han fick massor av vatten iaf. :)

Godmorgon!

Nu är det dags att åka till Linköping. Jag ska bara packa och så först och sen bär det av. Det är lite pirrigt faktiskt, första gången jag åker tåg med J. Men det ska nog gå finfint.

Tre tänder

Idag kände vi den tredje tanden. Den sitter mitt emellan de två andra )och det var ju tur det, tycker jag). Ett tag trodde jag att han alltid skulle ha värsta mellanrummet mellan framtänderna, men så blir det alltså icke.

Nej, vill inte!

Har blivit så fruktansvärt flygrädd nuförtiden. När jag var liten så älskade jag att flyga, men nu... Jag får bara dumma tankar om att planet störtar och det suger till himla bra i magen. Och jag skulle inte kunna göra något för att rädda Julian och Rafa. Jävla kontrollfreak jag är. Men jag får väl göra som "Steve-Helmet" (Stig-Helmer i sällskapsresan, men R kallar honom Steve-Helmet på skoj av någon anledning jag inte vet, men skitsamma).
- Jag kan flyga, jag är inte rädd! Jag kan flyga, jag är inte rädd! Jag kan flyga, jag... *får svindel av bara tanken*

Dedikation

Jag vill bara dedicera den här låten till alla människor som är eller har varit betydelsefulla i mitt liv. En del människor bara passerar, man märker det knappt. Men en del lämnar djupa spår och avtryck i ens liv. Det finns människor man träffar år ut och år in, men som man inte bryr sig så mycket om, som man inte lägger ner så mycket energi på och sen finns det personer man bara träffar för en dag, men som lämnar ett livslångt minne. Det är er jag tillägnar denna sång. Ni som har lämnat delar av er hos mig. Ingen nämnd - ingen glömd.

Sen vill jag tillägna en sång speciellt till granit. Det är den här. Jag minns dig när jag hör den.

Ny mobil

Japp, idag har vi köpt en mobil till Julian. Den är jättefin! :) Kostade 25 kronor men min låtsaskusin gav oss personalrabatt så det blev 15 istället. Kan vara bra med släkt som jobbar på BR. Haha, jag blev väldans förvånad när vi skulle fråga om de hade leksakstelefoner och så var det hon. Min syrra hade iofs nämnt att hon jobbade där, men det hade jag ju såklart glömt. Sen köpte vi nya hörlurar med, vi får se hur länge dom varar den här gången. Vi köpte två par åt mig och två åt Rafa, så om jag lyckas ta sönder dom så får jag sno hans, helt enkelt. Det är som det brukar, han är så generös. :P

Nope, dags att natta lillis!

Julian...

Julian, mitt älskade, älskade barn! Jag vill att du ska veta att du är den vackraste gåva jag någonsin fått. Det gör ont i hjärtat av kärlek. Ja faktiskt. Och ännu ondare gör det när jag tänker på hur farlig världen har blivit. vad har jag gjort? Ska jag behöva leva med den här oron hela livet nu? Men jag får så mycket tillbaks. Så många skratt, blöta pussar och kramar, så mycket lycka. Men jag är så rädd, så rädd för att förlora dig min lille skitunge. Och ibland tappar jag tålamodet. Hur kan jag göra det, med en liten underbar bebisunge? Ja, ibland blir det tyvärr så, fast jag inte vill. Men jag kramar dig alltid och berättar att jag inte är arg och att det inte är ditt fel, bara jag som har en dålig dag. Du kanske inte förstår nu, men å andra sidan så kanske du gör det. Jag vill alltid ge dig det bästa min lille trollunge, vill aldrig att du ska tvivla på min kärlek. Du har gett mig perspektiv på livet älskling och jag hoppas att jag kan hjälpa och stötta dig på alla sätt du behöver. Jag vill finnas för dig till 200 procent och aldrig såra dina känslor som vuxna så lätt gör med barn. Vill att du ska känna dig uppskattad, accepterad och älskad för den du är. Många hårda kramar och dregelblöta pussar från din stolta mamma som älskar dig ofantligt mycket!

Lyssnar på Spotify

Här är en låt som jag avgudar. När jag var liten älskade jag originalet, men när jag för något år sen hörde den här så blev jag helt kär. Kanske är det för att spanska är ett så vackert språk som berör mig?

Portugisiska är dock inte ett lika vackert språk, anser jag. Första gången jag hörde R's dialekt så tyckte jag det lät som någon konstig blandning mellan tyska och arabiska. Men här är iaf en låt till honom (fast ibland förtjänar han det inte! :)). Här är samma låt på spanska, fast med fula lesbiska S och italiensk brytning (alltså inte sån spanska som jag föredrar :P).

Pappa

Jag saknar dig. För första gången på flera år saknar jag dig något så fruktansvärt. Jag hörde din röst på de gamla filmerna och minnen kom upp till ytan. Bra minnen, man glömmer de dåliga så lätt. Men jag vet ju hur det var, fast det bryr jag mig inte om i det här ögonblicket. Nu minns jag bara snälla pappa, minns utan skräck. Och jag önskar så att du var här. Att du fick se min perfekta pojke - ditt barnbarn växa upp. De säger han är lik dig. Och han låter som mig, som liten. Önskar att han hade kunnat resa sig upp mot dina ben och att du hade kunnat hissa upp honom i luften, som du gjorde med mig och att han hade skrikit av skratt. Önskar, önskar, önskar! Men det blir aldrig så och det vet jag. Tänker ofta på hur jag ska kunna förklara och berätta och ge en rättvis bild av dig. Och när? Men jag hoppas du ser oss i alla fall. Att du ser och är mäkta stolt!

RSS 2.0