Julian...

Ja, min lille son gör ju så många framsteg och gulliga saker varje dag så det är ju synd att jag inte skriver om dom. Jag brukade alltid notera allt innan, men sen har jag inte orkat av någon anledning.

När man ber honom göra "Imse vimse spindel" så gör han sådär med fingrarna och säger "shim" i lite sjungande ton, gullungen. Han kan även göra "upp stiger solen" och "spolar spindeln bort". Sen dansar han så gulligt till den förinspelade musiken på keyboardet. Snurrar runt. :)

Vad säger han nu då? Ja, han säger ju fortfarande au (hallå), namnam, agu (vatten/dricka, flaska, burk eller dylikt), mamma (både till mig och R)...

Nu kan jag tyvärr inte skriva mer, även om han säger fler saker. Jag får återkomma. :)

Tänkte blogga...

Men egentligen har jag inget att blogga om. Igår när jag satte min frukost på bordet så sa Julian: "Aki" = tack. Tyckte lite synd om honom då. :) Lyssnar på W-musik. Det var väldigt himla längesen man hörde av honom tyvärr. Så har det blivit med väldigt många människor nowadays, dom har bara *poff* försvunnit. Vad gjorde jag för fel? Nu lyssnar jag på... *håll i er* Arvingarna. Älskar en del av deras låtar, jag blir lite sentimental och nostalgisk av dom. Mor min var ju dansbandsfreak så jag fick det med bröstmjölken så att säga. Eller med ersättningen snarare. Jag minns när jag fick min första radio, av styvfar min och jag låg med den stora bergssprängaren i sängen halva nätterna och lyssnade på Elvis, p1 och p2 och vad annat som bjöds. Jag kan väl ha varit runt 7 kanske. Sen minns jag en gång när jag ringde till NRJ. Jag var inte alls gammal då och jag ville höra Hold On med Jamie Walters. Men jag var tvungen att ringa upp igen, storgråtandes och be dom att inte ta med mitt samtal i radion för jag var så blyg. Nu kom Pamela. Den är så fin. Och nu kom C's låt. Jag älskar ett citat ur den:

Och bland stjärnorna finns våra drömmar
Hos vindarna bor det vi trodde då

Det är så sant på något sätt. Nu kom Linda går. Den är inte så bra, men väldigt nostalgisk. Egentligen borde jag inte blogga utan hjälpa R med en sak, men... Whatever. det kan jag göra senare. Nu kom "Himlen måste gråta" och jag ääälskar den. Varför fick jag för mig att drunkna i nostalgi? Nu kom den här, vad fan heter den? Än finns det kärlek. Också superfin. Ja, förr i tiden när jag åt frukost på helgerna brukade jag roa mig med att lyssna på Svensktoppen. Dom hade en del fint där faktiskt. Jag kan lyssna på dansband ena sekunden och hiphop andra, power metal (tror jag det heter) tredje sekunden och jazz, neeej för fan inte jazz, pop kan vi ta, den fjärde sekunden. Jag lyssnar på det allra allra mesta, förutom jazz, en del klassiskt och Ramstein. Nej, jag gillar inte hårdrock heller. Tvi. Nu bytte jag till Cornelis underbara Vreeswijk. Fan vad jag önskar att han fortfarande skulle leva, jag skulle så himla himla gärna vilja träffa honom. "Kan man äta rosor?" Nej, nu reser jag i majonäsen här (portugisiskt uttryck för att liksom glida iväg i tankarna). Jag borde inte blogga just nu känner jag. Ja, mig gör det inget, men det blir nog inte så sammanhängande att läsa. Äsch, det skiter jag i, det är min blogg och jag tvingar ingen att läsa, så. Föresten, köp menskopp tjejer. Eller Kolla in vad det är åtminstone. Tänkte köpa en FemmeCup (samma som jag har) till min syster i julklapp, men jag har en känsla av att det blir bortkastade pengar. Jag älskar den iaf och om bara fler skulle ge det chansen och "våga" testa så skulle ni nog också erkänna att det är en finfin uppfinning. Nu är det spansk nostalgimusik i lurarna. Saknar helt plötsligt citronpaj. Det var något speciellt med det huset. Jag blev alltid dålig i magen när jag var där, av någon anledning. Tror inte det berodde på maten, men jag hade väldigt svårt att äta. Och jag var jätterädd för att stå ensam ute och röka för det var ju liksom på "landet" typ och C brukade säga att det skulle komma vargar och björnar och sånt. Hahaha. Men för det mesta följde han med ut när det hade blivit riktigt mörkt. Snällt. Dom hade en trevlig hammock där, så man slapp stå. Varför glömmer man alltid det dåliga? Jag minns rent intellektuellt att jag inte mådde speciellt bra där alla gånger, men med hjärtat saknar jag liksom hela stället och dess aura. Nej nu måste jag hjälpa R. Shit. See ya!

Denna svininfluensa!

Ja, den gör mig tokig. Ska man vaccinera eler ska man inte? Jag har helt enkelt ingen aning. Jag vaccinerar mig ju inte mot den vanliga influensan och vad jag kan påminna mig nu så har jag aldrig haft den (fast jag vet ju inte säkert, mitt minne är bra men kort). Vad gör den nya influensan så farlig? Tänk om vi nu inte vaccinerar oss och det som inte får hända händer. Hur rättfärdigar jag då mitt beslut inför mig själv? Men tänk om vi vaccinerar oss och det visar sig att vaccinet har farliga biverkningar som man inte vet något om. Vad gör man då? Jag är väldigt kluven. Som ni nog förstår så tänker jag främst på J. Och R har ju haft lite problem med andningen när det blir kallt och så. Jag är rökare och R också till viss del. Jag vet varken ut eller in. Varför vill staten att vi ska massvaccinera oss? För den enskilda individens skull eller för att inte samhället ska stanna upp om det blir förmånga sjuka? Ja, det är ju inte så bra för folk om hela samhället stannar heller såklart, men det jag undrar är: Vill man att vi ska vaccinera oss för att sjukdomen är så himla farlig för oss, eller bara för att inte samhället ska stanna? Och om viruset muterar, ska vi då vaccinera oss år efter år efter år för att vi inte har byggt någon slags grundimunitet? Det känns inte bra att vaccinera sig och det känns inte bra att inte göra det. Hjälp mig!

Längesen jag bloggade

Shiiit vad jag är dålig! Och inte har jag något att skylla på heller, typ att jag måste skära ner på bloggandet för att ge Julian bättre omsårg. På tal om Julian så kan jag nästan se honom växa från dag till dag. Mentalt alltså. Han är en helskön kille med helskön humor. Han älskar att luras, men tycker också om att hjälpa till. Får han inte som han vill så jävlar i min lilla låda. :) Nej, men han är en väldigt snäll och go liten unge faktiskt, men han har ju självklart sina dagar han också. Och klart att han blir frustrerad ibland när jag inte fattar vad han vill (fast för det mesta så fattar jag) eller när jag inte vill som han vill. För på något sätt så måste jag ju ta kommandot liksom. Men visst, ibland kan jag känna mig helt kass när han inte får göra något bara för att jag inte orkar. Spela keyboard t.ex. gillar han, men om jag inte just då orkar hämta hans stol så kan han inte spela. Egentligen borde jag ju uppmuntra hans musicerande. Dansa och snurra gillar han också och det brukar han få göra så mycket han vill. Men ibland vill han dansa med mig och ibland orkar jag inte. Då känner man sig lite skamsen.

Sen har jag kommit på att jag gillar katrin Zytomierska skarpt. (här vänder det fort ja)

Jag ska försöka uppdatera oftare, men ni såg ju hur det gick förra gången. :) Lite pepp tack?

RSS 2.0