Tänkte blogga...

Men egentligen har jag inget att blogga om. Igår när jag satte min frukost på bordet så sa Julian: "Aki" = tack. Tyckte lite synd om honom då. :) Lyssnar på W-musik. Det var väldigt himla längesen man hörde av honom tyvärr. Så har det blivit med väldigt många människor nowadays, dom har bara *poff* försvunnit. Vad gjorde jag för fel? Nu lyssnar jag på... *håll i er* Arvingarna. Älskar en del av deras låtar, jag blir lite sentimental och nostalgisk av dom. Mor min var ju dansbandsfreak så jag fick det med bröstmjölken så att säga. Eller med ersättningen snarare. Jag minns när jag fick min första radio, av styvfar min och jag låg med den stora bergssprängaren i sängen halva nätterna och lyssnade på Elvis, p1 och p2 och vad annat som bjöds. Jag kan väl ha varit runt 7 kanske. Sen minns jag en gång när jag ringde till NRJ. Jag var inte alls gammal då och jag ville höra Hold On med Jamie Walters. Men jag var tvungen att ringa upp igen, storgråtandes och be dom att inte ta med mitt samtal i radion för jag var så blyg. Nu kom Pamela. Den är så fin. Och nu kom C's låt. Jag älskar ett citat ur den:

Och bland stjärnorna finns våra drömmar
Hos vindarna bor det vi trodde då

Det är så sant på något sätt. Nu kom Linda går. Den är inte så bra, men väldigt nostalgisk. Egentligen borde jag inte blogga utan hjälpa R med en sak, men... Whatever. det kan jag göra senare. Nu kom "Himlen måste gråta" och jag ääälskar den. Varför fick jag för mig att drunkna i nostalgi? Nu kom den här, vad fan heter den? Än finns det kärlek. Också superfin. Ja, förr i tiden när jag åt frukost på helgerna brukade jag roa mig med att lyssna på Svensktoppen. Dom hade en del fint där faktiskt. Jag kan lyssna på dansband ena sekunden och hiphop andra, power metal (tror jag det heter) tredje sekunden och jazz, neeej för fan inte jazz, pop kan vi ta, den fjärde sekunden. Jag lyssnar på det allra allra mesta, förutom jazz, en del klassiskt och Ramstein. Nej, jag gillar inte hårdrock heller. Tvi. Nu bytte jag till Cornelis underbara Vreeswijk. Fan vad jag önskar att han fortfarande skulle leva, jag skulle så himla himla gärna vilja träffa honom. "Kan man äta rosor?" Nej, nu reser jag i majonäsen här (portugisiskt uttryck för att liksom glida iväg i tankarna). Jag borde inte blogga just nu känner jag. Ja, mig gör det inget, men det blir nog inte så sammanhängande att läsa. Äsch, det skiter jag i, det är min blogg och jag tvingar ingen att läsa, så. Föresten, köp menskopp tjejer. Eller Kolla in vad det är åtminstone. Tänkte köpa en FemmeCup (samma som jag har) till min syster i julklapp, men jag har en känsla av att det blir bortkastade pengar. Jag älskar den iaf och om bara fler skulle ge det chansen och "våga" testa så skulle ni nog också erkänna att det är en finfin uppfinning. Nu är det spansk nostalgimusik i lurarna. Saknar helt plötsligt citronpaj. Det var något speciellt med det huset. Jag blev alltid dålig i magen när jag var där, av någon anledning. Tror inte det berodde på maten, men jag hade väldigt svårt att äta. Och jag var jätterädd för att stå ensam ute och röka för det var ju liksom på "landet" typ och C brukade säga att det skulle komma vargar och björnar och sånt. Hahaha. Men för det mesta följde han med ut när det hade blivit riktigt mörkt. Snällt. Dom hade en trevlig hammock där, så man slapp stå. Varför glömmer man alltid det dåliga? Jag minns rent intellektuellt att jag inte mådde speciellt bra där alla gånger, men med hjärtat saknar jag liksom hela stället och dess aura. Nej nu måste jag hjälpa R. Shit. See ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0