Dårhuset nästa

Jag har verkligen inte haft ro i kroppen att skriva. Känner fortfarande hur väldigt rastlös, men utan energi, jag är. Det liksom spritter i alla muskler, men hjärnan säger nej. Dumt, tycker jag. Och har alltid avskytt den här känslan. Den stickande, krypande känslan i kroppen. Jag har inget bättre namn än rastlöshet. Och det finns väldigt mycket jag borde göra. Och just eftersom det finns så mycket så blir jag så väldans rastlös. Kanske ska ta och strunta i att jobba idag, hämta hem Julian och springa av mig allt det här krypet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0