Tankar

Jag tänker nu. På allt som kunde blivit, på allt som inte blev. Det är åtta månader sen. Om inte... Hur skulle det ha varit nu? Vad skulle jag ha gjort? Hur skulle jag ha mått? Var skulle jag ha varit? Vem skulle jag ha varit och vem skulle du ha varit? Jag tänker med ett visst vemod, inte sorg, men ett sorgmod och en stor längtan. Samtidigt vill jag bara skjuta det ifrån mig så hårt det bara går, så långt bort som möjligt. För egentligen... Nej, det går inte, kan inte, vill inte, får inte, har inte lust!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0