Kom precis på hur bra den här låten är!


Jag har så många ord inom mig...

Som inte vill komma ut.

Jag vill skriva musik, men det går inte. Inte musik av desperation (eller jo, lite kanske). Jag vill säga så mycket, men det låter för klyshigt. Jag inser att det alltid fattats något tidigare, i varje relation. Ett samförstånd, ett någonting som finns nu, men aldrig då. En tillit som innebär mer än... Hmm. Jag litar på att jag får hjälp om jag inte skulle fixa det själv. Och jag litar på att han ser till sitt eget bästa också, inte bara mitt. Precis som jag funkar. Jag litar på att han har stabilitet i sin värld även om jag skulle försvinna. Och det är skönt. Han utstrålar självsäkerhet (dock inte arrogans) så till den milda grad att det nästan smittar. Vi båda är nog utpräglade ledarpersonligheter, men vi båda har även förmågan att tona ner just de dragen när vi tycker det behövs till förmån för andra. Jag litar på att vi kan kompromissa tillsammans. Attraktion och kärlek i all ära, men det behövs något mer. Saker och ting har gått jävligt fort, eller, kanske egentligen inte. Det är väl bara jag som ger uttryck för mina känslor så att det låter så jävla storslaget.

Han behöver ingen morsa och jag behöver inte fler ungar för tillfället. Det är skönt att ha hittat en annan roll än enbart den omhändertagande, beslutsfattande, gnälliga tjejen. Jag får ju vara jag nu. Wish me luck in life!

RSS 2.0