Jag vill...

... ha tillbaks min kontroll. Jag vill själv kunna bestämma om jag ska bli så starkt påverkad av någon eller inte. Jag vill vara herre över mina känslor, jag vill inte att de ska vara herre över mig. Jag vill kunna vara fullkomligt glad fast han inte är i närheten. Visst kan jag vara glad, men ändå är det något som saknas. Jag vill inte behöva tänka på honom 24/7, men ändå gör jag det. Undrar hur han mår, vad han gör. Jag vill inte bli ledsen när vi säger hej då, vi kommer ju ändå träffas väldigt snart. Ändå lämnar han en smärta och en tomhet efter sig. Jag har inte valt att släppa kontrollen över mig själv så här fullständigt. Vad är det i honom som gör att mitt motstånd helt och hållet har trasats sönder? Den här pojken har potential att krossa mig totalt. Fast jag kanske skulle behöva det. Och fast jag vet det så kan jag inte bara stänga av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0