Tårar på ett labb

Man sitter där och ska ta blodprov. Då har man en anledning att gråta. Bara låta tårarna trilla sakta. Inte för smärtan av sticket som inte känns, men för den inre smärtan som känns desto mer. Och man får gråta, man får det. För att folk tror att man gråter för att den där lilla fjuttnålen orsakar smärta. Pfft. Det är inte därför jag gråter. Jag gråter för att jag får. För att jag får släppa ut allt det där som gör så ont. För att jag har tillåtelse att tycka riktigt jävla synd om mig själv. För att det är skönt med välvilja, om än missriktad.

Word!

I hate you
And all you stand for
I don't care
Anymore.
I gave you
100 chances
You gave me
A hundred ways to hate!

Nä fan, jag tar tillbaks det.

Ja. Det blev liksom too much. Och fy fan vad jag är glad för det. Och stolt över mig själv. Att jag lyckades sätta en gräns. Att få skita i allt. att slippa det dåliga samvetet. Så istället önskar jag dig ett bra liv och att du växer upp snart, för din egen skull.

Om du läser

Jag önskar att saker och ting kunde bli annorlunda under det här året. Jag önskar att vi kunde prata igen. Jag önskar att vi var vänner. Men jag vet att du tycker att jag svek dig. Jag tycker inte det, men du gör det. Och jag antar att ingen ursäkt från mig kan få dig att ändra den synen. Kan det det så vill jag be om ursäkt. Jag kanske gjorde fel, men jag vet också att jag gjorde väldigt mycket rätt. Och jag vet att det ligger mer bakom än bara mitt svek. Du kanske inte fixar det än. Men när du gör det så hoppas jag, för allas skull att vi lyckas få till en fungerande relation. För jag mår inte heller bra av det här. Jag lovade att finnas kvar och det gör jag. Det vill jag. Men du låter mig inte. Och det är inte så konstigt och jag respekterar din vilja när det gäller just det. Sen finns det mycket som jag definitivt inte respekterar, men måste acceptera trots att det går emot allting i min värld. Jag vet och jag förstår att det är svårt. Men jag förstår också att jag inte kan radera ut dig ur mitt liv och det kan inte du heller. Fast du försöker.

Om du läser så vet du att jag tänker på dig. Och jag finns om du vill. För jag känner dig bättre än de flesta. Och vad du än tror så ville jag aldrig skada dig. Det svär jag på.

RSS 2.0